Så.

Nu har jag bytt om från farstacentrumjeansen till ett par rentvättade mjukisar och en extra stor t-shirt som ger rörelsefrihet när jag ska ligga under granen för att få tag i alla sladdar.

Det är dock inte dags än.
Först ska det lilla bordet upp från källaren och ut på balkongen, och istället ska jag placera en stol - som jag har gömt bakom tvättkorgen - i mitt trånga källarförråd..

Det krävs planering för att få in granen i den här utrymmesbegränsade lyan men det var än värre när jag ett år körde kungsgransvarianten.
Den var så tung att sonen och jag inte kunde bära den hem som vi hade gjort tidigare år med de vanliga granarna utan fick hiva in den i bakluckan och köra den 150 meter.

Gigantgranen hivade vi till sist över balkongräcket en sen kväll när pensionärerna sov och sedan smög vi iväg och slängde den i skogen.
"Aldrig mer en levande gran eftersom jag inte har vett att välja den minsta"-beslutet togs då och året efter kom den mer behändiga plasten in i vårt hem.

Det har jag aldrig ångrat.

Nu ska jag väcka min bärhjälp.