måndag 31 januari 2011

"Du kan komma nu".

Exakt de orden, i den ordningen, sa han varje kväll när han var redo för lite kill på ryggen och snack innan han skulle somna.
De senaste två åren lägger jag mig före honom, och när det nu händer en gång i månaden att han kommer i säng först kommer orden med ett garv, även om jag tror att han innerst inne forfarande tycker att det är mysigt att få en kram på sängkanten.
Istället ger jag honom numera min godnattpuss på kinden när han sitter vid datorn.
Varje kväll.
Samma kind.

De flesta av oss, barn och vuxna, verkar gilla rutiner och det gäller att skapa goda sådana.
Man kan nämligen fastna i de som är mindre bra också.

6 kommentarer:

  1. Åh, vad härligt :)
    Tack för ett litet leende så här på måndagsmorgonen. Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  2. Vad mysigt! Ibland vill min 14-åriga dotter att jag ska sitta med henne i sängen och läsa hennes favoritsaga från barndomen innan hon ska lägga sig. Bara för att få mysa lite och återuppleva barndomens myspysiga trygghetsrutin vid läggdags. :)

    SvaraRadera
  3. Elin; tack det samma.

    Nina; och då läser du väl?:)

    SvaraRadera
  4. Åsa: Självklart! Det är en mysstund för oss båda, det glömde jag tillägga. :)

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Härligt att läsa och mycket igenkänning!
    "Mamma du kan komma nu!" Härliga ord från min tolvåring, snart 13, som vill ha kill på ryggen nästan varje kväll innan han somnar. Det är underbart! Jag njuter i fulla drag, för jag förstår att det snart kan vara förbi.... Åsa

    SvaraRadera
  6. Jag och min stora som nattar varandra, lika usla båda två på att komma i säng om kvällarna, vi ska båda "bara". Men det är som du skriver, man behöver bra vanor och jag är ju den vuxna här och försöker allt vad jag kan att skapa dessa bra vanor. Men åhh, det är ju så mycigt att sitta upp med honom och prata. Han bubblar av ideér och tankar och det är bara sent på kvällen eller natten som resten av livet är såpass lugnt att han kan varva ner och inte behöver kämpa med att filtrera för att vara bara här och nu i samtalet vi har.

    Älskade ungar! Var väl vad jag ville säga egentligen :)

    SvaraRadera