Reflektioner från gårdagens program med Pia

Alla rätt.

• Hon ägnar sig inte åt självömkan (vilket hon kanske har gjort tidigare, det är dock inte mitt intryck efter att även ha sett tidigare dokumentärer).
• Hon skyller inte sitt missbruk på någon, utan tar fullt ansvar för sina handlingar.
• Hon har gjort om den skam hon eventuellt har känt, till skuld. Skuld kan man betala tillbaka.
• Hon känner tacksamhet, är ödmjuk inför att hon måste vara vaksam på sina beteenden och hon ägnar sig åt att hjälpa andra.

Hennes mamma talar också klokt om sin nya roll, och om att den gamla omhändertagande spökar emellanåt. Mamman är varken bitter eller anklagande, vilket nog har hjälpt till att göra deras relation så stark och varm som den verkar vara i programmet.

Jag tänker också på Pias dotter som också har fastnat i missbruk och där Pia nu är den som är anhörig. Min fundering är om deras roller behövde skiftas för att till sist bli ett tillfrisknande för båda? Hoppas det.