Det är skidtävling

i Stockholm och tydligen trafikkaos i stan.

Det behövde jag inte bry mig ett dyft om eftersom Dysberoendekliniken numera huserar på Söder.
Fasiken vad jag tycker om att vara tillbaka där.

Det är en speciell gemenskap som är svår att beskriva för er som inte har gått i mina skor, men det har med främst med igenkänning att göra förstås.
Alla -både dysberoende och anhöriga - känner jag igen mig i och tycker om.
Det är underbara människor som kämpar med sina respektive dysfunktioner och ingen är gladare än jag över att få vara med på deras resa.