torsdag 31 mars 2011

Jag funderar på om jag skulle

skriva en konsekvenshandbok till de som funderar på att vara otrogna men som vill läsa på lite först.

De skulle kunna få veta allt om hur deras partner trasas sönder, hur hela tillvaron stjälps och hur lång tid det tar att läka. Jag skulle också också kunna berätta om hur viktigt det är att lyssna på sin partner efteråt, att alla frågor måste få vara okej och att det inte går att sopa undan otroheten/otroheterna och tro att de inte betyder något.

För partnern har de betytt allt. All tillit är borta när ens bästa vän har ljugit, när den man litade på mest av alla har valt att förföra någon annan.
Jag skulle kunna berätta om all oro, om sömnlösa nätter, om värken i bröstet som inte vill släppa.
Jag skulle också kunna berätta om djup förtvivlan, splittrade familjer och sorg... en djävulsk sorg.

De jag träffar säger att det inte var värt det som senare visade sig ge sådana enorma konsekvenser.
Jag kanske skulle skriva det också...

13 kommentarer:

  1. Väldigt bra idé tycker jag! Väntar otåligt på din nästa bok;) Men ta den här först...känns mycket bra och mycket viktigt=)Lägg till också konsekvensen man får jobba mycket med att överhuvudtaget lita på någon igen...

    Kram
    Adela

    SvaraRadera
  2. Med tanke på den nya otrohets siten låter det mycket klokt!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker du ska gå med i den där otrohetssiten och så skriver du det här i din presentation. Kanske är det någon som drar öronen åt sig.

    SvaraRadera
  4. En mycket bra idé tycker jag! /Susanne

    SvaraRadera
  5. Jag läste om en studie - inte speciellt stor men ändå - som visade att bli sviken gör lika ont som att bränna sig.
    Dvs det är samma smärtcentrum som reagerar.
    Och jag kan bara säga utifrån mig själv - det gjorde mer ont att bli sviken den här gången än det gjorde när jag fick skållhett vatten över hela handen.
    Jag antar att "brännskadans" omfattning kan räknas i hur mycket du la in i relationen - oavsett tiden du var i den.
    För en del säger - men de hade ju bara träffats två, fem sju (etc) månader sedan - det var ju inte precis som de varit tillsammans i 10 år. Men jag tror att en del har inte lagt in lika mycket i ett tio års förhållande som andra gjort när de är på sin "sjunde" (inte en gränsdragning från mitt håll) månad.
    kram Sanna

    SvaraRadera
  6. Problemet är nog att ingen skulle läsa en sådan bok, men alla önskar att de hade gjort det efteråt.

    SvaraRadera
  7. Önskar att du kunde berätta och förklara så de förstod. Står helt söndertrasad efter att min man sedan 10 år svikit och bedragit mig på ett mycket utstuderat och medvetet vis. När det uppdagades för 2 år sedan valde vi att ge allt en chans och gå vidare tillsammans. Idag har han gjort det igen och använde orden " det värsta är att jag tror du skulle tycka om henne" . Det finns också fler uppenbarligen under tidigare år. Han vägrar svara på frågor och jag går sönder inombords. Eftersom jag inte får några svar vet jag inte hur och vad jag ska bearbeta. Allt är som en gegga av lögner. Vad har överhuvudtaget varit verkligt under våra år tillsammans? Hela min verklighet har rubbats och jag har uppenbarligen inte ens rätt att vara ledsen. Känner mig så obetydlig och oviktig och orespekterad. Hur ska jag nånsin våga lita på någon igen? Nu flyttar jag och barnen ut, men bara från honom som fysisk person, hans bagage har jag med mig och 1000 obesvarade frågor....

    SvaraRadera
  8. Anonym; jag förstår dig så väl.

    SvaraRadera
  9. Värdet sitter i att man lärt sig något som man förhoppningsvis aldrig kommer att göra om igen. En självanalys angående sitt beteende som många gånger handlar om anpassning i hög grad. Det onda det jävulskt onda i att bli bortvald, psykosomatiska symtom, sömnlösa nätter, en utsatthet när man gör det mest avskyvärda och dumma i sina handlingar....är det värt det?
    Jag försöker nu söka en positiv ensamhet och jag tycks mig ana att den finns.

    SvaraRadera
  10. Glömde.......Skriv fler böcker,Åsa!

    SvaraRadera
  11. Hej Åsa
    Det är ett år sedan jag upptäckte otroheten..hade varit detektiv i några månader.Och tänk det satt långt inne att erkänna.
    Allt du skriver i denna text är så igenkännande.Jag följer din blogg och har läst din bok.
    Vi har bestämt oss för att gå vidare...jag skulle så mycket vilja att vi kunde gå tillsammans hos dej..men du bor 100 mil från oss.
    Kram

    SvaraRadera
  12. Hej anonym.
    Jag hoppas att ni går till någon annan. Det är viktigt som tusan att få hjälp med att gå vidare.
    Lycka till!

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  13. Skriv den boken. Även fast du tror att ingen skulle läsa den. För jag tror att många skulle läsa den. Jag tror det som sjutton. Jag tror att många skulle läsa den för exakt de känslorna går att applicera på annat som inte har med otrohet att göra. Som han jag var tillsammans med, han var inte otrogen (vad jag vet) men känslorna som du beskriver är exakt samma. Skriv Åsa, skriv.

    SvaraRadera