Jag tittar på vackra hus på tv,

och konstaterar återigen att jag om jag ska ha ett enda hus så är det bara det som jag har byggt i mitt huvud, annars kan jag lika gärna bo kvar i min förort.

När jag gick min kilometer runt Farsta Centrum idag passerade jag parkbänken där de som gillar vårsol i kombination med fylla satt.
Ett par tanter med stavar passerade samtidigt och den ena sa "det där är typiskt Farsta" samtidigt som hon nickade nedlåtande mot bänken.

Tänk att det är inte alls min bild.

Min förort är fylld av härliga människor som är trevliga, glada och som har goda hjärtan.
Vissa är gamla, andra fulla, någon tredje kom hit från en annan kontinent.
Själv kom jag hit från Bohuslän.
Mina grannar från Auswitch.
En del är jättelånga och andra pinnsmala och korta.
Någon går alltid i högklackat och en annan behöver helt klart hjälp med pifferiet.
Här finns barn som skrattar och en del som borde få göra det.

Jag tycker om min förort och människorna i den.
Tanterna med stavar tycker jag kan promenera hem till sig.