Upplevde samma slags möte i onsdags efter mitt föredrag. Blev väldigt berörd av att en främmande person kommer fram, kramas o säger tack för att jag sätter ord på hennes känslor. Jag blev alldeles varm o lycklig av det korta mötet.
Hin, kvinnan är säkert inte ensam om att känna igen sig idin bok. Jag känner också igen mig och att känna igen sig i just den boken suger verkligen. En jättebra bok. jag beundrar verkligen dig och önskar att jag kunde få sitta och se tillbaka på skiten istället för att leva iden just. Känns helt overkligt att det händer mig som om jag var nån romanfigur eller nåt. Tack, din bok inger hopp om bättring!
Ingenting du gör, säger, tycker, tänker eller känner kan få en missbrukare att sluta. Det är inte tack vare dig personen började, det är heller inte tack vare dig personen slutar.
Att gå emot sina känslor och låta det sunda förnufter ta över är svårt men enda vägen.
Du ska leva med dig själv resten av ditt liv, är det så här du vill ha det?
Jag vet allt det där, och jag tror att han kommer att fixa sin del. Han går intesivbehandling på dysberoende kliniken... Kom hem igår efter sin första vacka och förändrad till det bättre. Jag vet att det inte har ett dugg med mig att göra och känner ingen skuld eller skam, men jag är rädd hela tiden och jag har än så länge ingen som jag kan prata med. Bor på en lien ort och visst jag har fått en ny samtalskontakt på psyk men jag har har mer förstålse och kunskap av vad jag går igenom än hon. Lite som att prata med en morot.
Fast jag ska inte ge upp, och just i dag har jag bestämt att jag ska sluta att älta och släppa en enda sak. Idag och resten av mitt liv ska jag sluta tanka på allt det här varje gång jag ser reklam för Viktoriamilan på TV. Imorgon ska jag sluta att vara helt besatt av nåt annat... hoppas jag och sen en vacker dag kommer jag säkert att kunna tänka en enda tanke som inte har med det här att göra. I april ska jag även upp till dysberoendekliniken på anhörigträff. Försöker att ta till mig det här med en dag i taget. Men med tanke på att jag har ADHD så vill jag att saker ska vara fixade typ igår, så det är svårt.
Jag har full förståelse för att folk som läst din bok vill prata om den :-)
SvaraRaderaJa, men det är nog inte så många som känner igen mig på det viset som idag.
SvaraRaderaUpplevde samma slags möte i onsdags efter mitt föredrag. Blev väldigt berörd av att en främmande person kommer fram, kramas o säger tack för att jag sätter ord på hennes känslor. Jag blev alldeles varm o lycklig av det korta mötet.
SvaraRaderaHin, kvinnan är säkert inte ensam om att känna igen sig idin bok. Jag känner också igen mig och att känna igen sig i just den boken suger verkligen. En jättebra bok. jag beundrar verkligen dig och önskar att jag kunde få sitta och se tillbaka på skiten istället för att leva iden just. Känns helt overkligt att det händer mig som om jag var nån romanfigur eller nåt.
SvaraRaderaTack, din bok inger hopp om bättring!
Charles
Heja Charles!
SvaraRaderaEn vacker dag kan du få titta tillbaka... om det är det du vill.
Villigheten är det som avgör.
Kram Åsa
Tack för det Åsa, just nu undrar jag bara hur man man kommer dit. Hur kommer man till den punkt när man är villig att släppa taget om kontrollen?
SvaraRadera"Charles" Charlotta
Hej igen.
SvaraRaderaIngenting du gör, säger, tycker, tänker eller känner kan få en missbrukare att sluta.
Det är inte tack vare dig personen började, det är heller inte tack vare dig personen slutar.
Att gå emot sina känslor och låta det sunda förnufter ta över är svårt men enda vägen.
Du ska leva med dig själv resten av ditt liv, är det så här du vill ha det?
Kram
Jag vet allt det där, och jag tror att han kommer att fixa sin del. Han går intesivbehandling på dysberoende kliniken... Kom hem igår efter sin första vacka och förändrad till det bättre. Jag vet att det inte har ett dugg med mig att göra och känner ingen skuld eller skam, men jag är rädd hela tiden och jag har än så länge ingen som jag kan prata med. Bor på en lien ort och visst jag har fått en ny samtalskontakt på psyk men jag har har mer förstålse och kunskap av vad jag går igenom än hon. Lite som att prata med en morot.
SvaraRaderaFast jag ska inte ge upp, och just i dag har jag bestämt att jag ska sluta att älta och släppa en enda sak. Idag och resten av mitt liv ska jag sluta tanka på allt det här varje gång jag ser reklam för Viktoriamilan på TV. Imorgon ska jag sluta att vara helt besatt av nåt annat... hoppas jag och sen en vacker dag kommer jag säkert att kunna tänka en enda tanke som inte har med det här att göra.
I april ska jag även upp till dysberoendekliniken på anhörigträff. Försöker att ta till mig det här med en dag i taget. Men med tanke på att jag har ADHD så vill jag att saker ska vara fixade typ igår, så det är svårt.
Oj nu blev det här vääääldigt långt
Charlotta
Charlotta; oavsett hur det går för din man så kan du se till att det går bra för dig.
SvaraRaderaAnhörigträff är superbra!
kram Åsa