innan jag har min grupp på kliniken, går jag på en personalutbildning med Erik Sundby.
Det är hur spännande som helst.
Dels får vi handledning men vi får också ta del av det senaste i behandlingsväg, nya rön och allt om den internationella utbildningen som han (och andra behandlare) går i USA.
Vad det gäller anhörigperspektivet så ligger Dysberoendekliniken långt fram. I många länder är det fortfarande så att det är de sexuellt dysberoende som få vård och de anhöriga får söka sig till andra alternativ.
På Dysberoendekliniken har man insett vikten av att paret får hjälp och än mer så de senaste åren. Vårdprogrammet utvecklas ständigt och det är stora skillnader idag mot när Jonas och jag var patienter bara för några år sedan.
Det som inte skiljer sig är att man får tillbaka det man lägger in, det vill säga vill man tillfriskna så kan man det. Ingen i personalen på kliniken är magiker.
Det är varje klients egen insats som styr tillfrisknandet.
Jag vill inget hellre än att må bättre och sluta vara helt besatt men just nu känns allt så tungt. Försöker att se fram emot anhörigdagar pådysberoendekliniken som börjar på måndag och hoppas på att jag inte hinner sabba hela mitt liv till dess.
SvaraRaderaFår man kanske träffa dig livslevande då, under anhörigdagarna? Du verkar ju ha en del med det att göra? Det vore verkligen härligt att träffa nån som verkligen överlevt på riktigt.... :-)
Charlotta
Hej Charlotta, nej, du kommer inte att träffa mig däremot andra som "har övelevt på riktigt":)
SvaraRaderaHej igen!
SvaraRaderaDet duger lika bra det,att träffa andra livslevande överlevare :)
Allt som kan påverka mig positivt är bra
Charlotta
Men lite magiska är ni nog! :)
SvaraRaderaCharlotta; sug åt dig av allas erfarenhet och vänskap.
SvaraRaderaS; ja, men bara lite då:)