Det borde egentligen vara omöjligt att göra så lite som jag

men efter allt soffsittande har jag nu tagit mig så långt som till duschen.
En tur som gick via de kvarvarande pollysarna från igår.
Nu mår jag illa.
Att gå ut känns inte ett dugg upphetsande.

Jag låter det sunda förnuftet styra och går ändå.
Men jag har ingen lust och vill gärna att ni ska veta det när jag går alla de där hundra meterna hit och dit.

Idag, men bara idag, får ni tycka oerhört synd om mig.