måndag 18 april 2011

Hur kommer det sig att vi alla,

och ge mig gärna ett undantag om ni kan, på ett eller annat sätt skakar på våra kroppar när vi får en bebis i famnen.
Sitter vi så vaggar från höger till vänster eller fram och tillbaka.
Står vi upp skakar vi också, gärna lite med knöböjsstuk.

Jag försöker sätta mig in i bebisens värld.
Att aldrig få vara vaken och med en stilla kropp måste ju vara förfärligt.
I barnvagnen ska vi ju inte prata om.
Själv skakade och gungade jag min vagn så fort jag la ned min bebis i den.

Tro fasiken att min son sov mycket.
Det var enda gången den stackarn fick vila från mina moderliga rytmiska omsorger.

5 kommentarer:

  1. Haha! Du har en poäng där.

    Å andra sidan, var väl tiden i magen en ganska omskakande/vaggande tid. Kanhända att det är den man försöker påminna besisen om... :)

    SvaraRadera
  2. Jag gör inte det om inte barnet är ledset eller oroligt.
    Jag kan sitta med ett barn - inklusive mitt eget - i flera timmar utan att skaka eller gunga.
    Lika dant med vagnen.
    Men blir barnet oroligt eller ledset så gör jag det för att se om det kan lugna ner det.
    Så här har du ett undantag :)
    Jobbardag igen - är inte riktigt på humör idag men jag får tänka på att det är en kort vecka.
    Kram Sanna

    SvaraRadera
  3. När mina barn var små kunde jag komma på mig själv att stå och dra i kundvagnen på ICA, trots att mina barn inte ens var med! Hade det gått att gunga vagnen hade jag förmodligen gjort det!

    SvaraRadera
  4. Attberavara; ja, antagligen:)

    Sanna; ha,det tror jag inte på!

    Agneta; haha.

    SvaraRadera
  5. Jag kan har fel men jag tror inte det...:)
    kram Sanna

    SvaraRadera