tisdag 19 april 2011

När jag kom till Dysberoendekliniken

som klient var min starkaste känsla sorg.
Över att ingenting var sig likt. Över att inte vara den enda för min man. Över att min kärlek aldrig räckte. Över att vår familj trasades sönder. Över att jag kände mig så ofantligt ensam. Över att det hade tagit över hela min tillvaro. Över att våra barn påverkades. Över att det jag hade trott om oss inte var sant. Över att jag inte heller denna gång hade valts med någon form av omsorg.

Ändå kunde jag inte låta all sorg stå i vägen för min djupa längtan efter ljus om det så bara fanns en gnutta att ta in; ett skratt, en varm omfamning, samtal istället för bråk, en låt att dansa till.
Jag hade aldrig någon längtan efter bestraffning, för mig var ljuset mycket viktigare.
Till att börja med för att jag inte stod ut med att inte skänka min partner det men senare för att jag insåg att det är ett av mina egna största behov.

Många anhöriga förnekar sig själva ljus i ett meningslöst försök att lära sin partner en läxa.
Det är också sorgligt.

7 kommentarer:

  1. Jag tror inte på dåligt samvete och bitterhet, så jag väljer alltid ljuset - även om det tar tid att ta sig dit ibland ;-)

    Tycker du är härlig!

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Jag har också valt ljuset och att se det positiva, det känns så mycket bättre då..
    (inte för att vägen dit varit lätt... men rätt!)

    Kram och fortsätt krya på dig !

    SvaraRadera
  3. Jag som du Åsa. Jag är otroligt tacksam för det.
    Min man var orolig att jag skulle bestraffa och hämnas för det hade väl han gjort. Jag skulle inte skada migsjälv på det viset. Dessutom var min längtan efter ljuset för stark.

    Kram

    SvaraRadera
  4. När jag kom till dig fanns bara sorg och desperation. Du hjälpte mig så jag kunde se att det finns ljus även för mig och det kommer jag att vara dig evigt tacksam för. Jag känner fortfarande sorg men just nu är jag mest förbannad på allt som det här utsätter oss för. Däremot kan jag se massor av ljus för mig - sång, träning och framför allt att jag numera alltid har en person i min närhet som jag tycker mycket om. Mig själv // A

    SvaraRadera