Tänk att man kan vara tacksam för att man inte är sångerska.

Det är dock högst tillfälligt och har enbart med dagens konstiga och ansträngda röst att göra.
Alla andra dagar är det fortfarande mitt drömjobb.

1986 fick jag två jobb. Det ena var på Scanair som flygvärdinna och det andra på Atlasresor där jag skulle jobba med deras underhållning på Rhodos (exakt vad det innebar vet jag inte).
Jag valde som ni vet flyget där min underhållning mest bestod av att stå på borden på Gran Canaria och vråla mellan flygningarna.

Min väninnna ringde häromdagen och berättadeatt de som nu har jobbat 25 år på flygbolaget ska ha en fest.
Av de 80 som anställdes -86 är 25 kvar.
Det är en rätt hög siffra för ett arbete som de flesta skulle ha en sommar.
De flesta har dock slutat dansa på borden och blivit både vuxna, gamla och har trötta röster.

Precis som jag.