att jag lyfter mig själv ut i löpspåret, det finns nämligen ingenting som lockar mig.
Men jag är fast besluten att låta mitt sunda förnuft styra.
Känslan kan ta sig någonstans.
Tänk att det finns människor som springer 4,2 mil, är inte det fantastiskt?
Ett år tog jag bilen in till stan innan allt var avspärrat för Stockholm maraton och det var dumt för när det väl var avklarat kom jag inte ut.
Så kan det bli när bonntöser ska köra bil i stan.
Nu ska jag återigen försöka hitta ett par lurar som passar till min telefon.
Tjingeling och god morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar