min lediga dag och förbereder mig för morgondagens jobb som inkluderar ett förmiddagssamtal och en eftermiddag på dysberoendekliniken.
Så, om jag summerar denna lediga torsdag kan jag konstatera följande:
1. Sonen och jag hade en trevlig shoppingrunda.
2. Jag har sprungit precis på det sätt som min naprapat sa till mig, med spurter.
Om detta kan jag berätta att att jag faktiskt inte kände mina ben när jag satte lite fart.
En förfärlig känsla.
Jag undrar om jag ens kom hundra meter i hög (jaja) fart.
Det är fruktansvärt svårt att förstå att jag en gång i tiden, way back, hundra år sedan, i ett annat liv... var bäst på sprintdistanser.
Jag kan å andra sidan ha varit 16 senast jag ökade takten.
Benen gick kanske in i chock.
Det där med att springa är ett lite kapitel för sig och inte det roligaste. Fanns en tid, ungerfär lika långt bort som du beskrev, då jag ÄLSKADE att springa terränglopp och orientera. Sprang flera ggr/ve, nu får kroppen chock om jag ens försöker. Jösses!
SvaraRaderaBra jobbat Åsa! Heja dig!
Kram
Jag har aldrig kunnat jogga - något i mina höfter gillar inte det. Jag kan dansa, stepup:a, gå men inte jogga.
SvaraRaderaJag tog en semesterdag i morgon så jag har fem dagar ledigt i sträck - så skönt!
kram Sanna
Gafflan; chocka den för tusan:)
SvaraRaderaSanna; Åh, vad härligt för dig!