Tisdag morgon

och skolan börjar inte förrän elva.
Det betyder att den yngre fortfarande sover medan den äldre är vaken sedan länge tack vare vacker fågelsång.

Och barn.
Små barn.
Det går på dagiset under mig och så här dags går de som har kommit tidigast ut på gården för att leka.
Har jag turen att vara balkongen just då ropar alla och vinkar.

Just idag har jag fått beskåda en blå keps som en mycket liten man viftade med samtidigt som han skrek "hej", "mössa" och "titta" till mig på balkongen.
En annan goding ropade "då, då" trehundra gånger samtidigt som han vinkade, och en sådan förstående barnspråkstolkare som jag fattade ju direkt att han sa hej då.

Ettochetthalvt.
I mitt nästa liv ska jag ha tio sådana.