Hallelujah.

Om solen tänker stanna i förorten vet jag inte - jag vägrar befatta mig med smhi -  men är den kvar klockan elva tänker jag släpa med mig en tonåring till stranden (med våld är helt uteslutet eftersom han är 1.87 och numera rätt stark.)

Annars vaknade jag idag utan att ha en aning om vilken dag det var.
Jag blev livrädd för att jag skulle jobba och för att jag hade missat något morgonsamtal per telefon.
Nu har jag tagit reda på att det är söndag, och något samtalsarbete ska jag inte ägna mig åt förrän på tisdag kväll.

Ska vi säga så?