När man till och med svettas på

ovansidan händerna är det varmt.

Igår kväll vid tiotiden var sonen och jag på stranden.
Vi letade borttappade nycklar.
Om man betänker att vår strand allra mest består av en två fotbollsplaner stor gräsmatta, och det enda minnet vi hade var att vi under dagen hade legat någonstans på mitten, så förstår ni att det var totalt meningslöst att kravla runt med ögonen i backen såsom vi gjorde.
"De kan ligga här", sa jag uppmuntrande som den positiva coach jag är.
"Jävla skitnycklar", sa jag sju minuter senare.

Nu är Farstabor fantastiska människor, och när jag frågade efter nycklarna i glasskiosken idag så var de förstås inlämnade av någon snäll människa.

Tusen, tusen tack!