Tack för musiken.

Eva Dahlgren och Niklas Strömstedt gjorde ett suveränt program idag.
Jag skulle inte alls titta på det men fastnade, och blev som den lipsill jag är berörd när de på slutet nämnde sina gemensamma barn (biologin är verkligen inte viktig) och kallade varandra familj.

Familjer kan tack och lov se ut precis hur som helst.
På min arbetsplats för många, många år sedan var det en kille som frågade om när jag skulle "skaffa en man så att sonen får en familj". Slut citat.

Man ska inte fråga mig sådana saker, man kommer nämligen att känna sig fruktansvärt dum efteråt.
Tillintetgjord.
Rent av ointelligent.
Stackars krake...