onsdag 28 september 2011

Det är mycket jag inte förstår.

Men Malou verkar haja Katarina Frostenssons dikter och det är ju bra.
Återigen kan jag konstatera att svårmod inte är det som ligger mig närmast, inte heller melankoli eller att bädda in den svärta som går alldeles utmärkt att kommunicera utan omskrivningar.

När jag är klar med dagens klienter ska jag panga på i mitt eget manus en stund.
Frostensson skulle gråta om hon läste det jag skrev.

5 kommentarer:

  1. Jag är inte heller på banan när det gäller poesi. Varför vet jag ej. Fel sort?

    SvaraRadera
  2. Gud vad bra du formulerar det!

    SvaraRadera
  3. Poesi er heller ikke min greie, men diktene til Karin Boye er nydelige.

    Cecilie

    SvaraRadera
  4. Haha, personligen älskar jag svärta och svårmod! :)

    SvaraRadera
  5. Jag tycker om klokheter/visdomsord när det sätts in i dikt.
    Men det är tillräkligt jobbigt med nedstämdhet ändå utan att ha den omskriven och behöva förstå/förska lista ut vad det handlar om
    Sanna

    SvaraRadera