Det är något speciellt med att se en tv-serie

avsnitt efter avsnitt, istället för en gång i veckan.
Idag dog nästan Meridith.
Det spelar ingen roll att jag vet att hon vaknar till liv, jag är ändå väldig engagerad vilket visar sig i form av näsdukar, rinnande ögon och högljutt snorande. Jag liiiiider verkligen med fästmannen (kommande) som vakar vid hennes säng.

I det vanliga livet i förorten ska det tvättas och stekas kycklingfilé.
Tack och lov är det totalt odramatiskt.