tisdag 13 september 2011

Helt ärligt så undrar jag hur min katt tänker.

Det är svinkallt på balkongen och trots det envisas han med att ligga där, viket resulterar i att jag fryser eftersom jag inte kan stänga dörren så länge han är där.
Vän av kattordning tycker förstås att jag ger honom väl mycket makt och det har den vännen helt och hållet rätt i.
Han kommer dock att bli inburen när nästa klient kommer om trettio minuter.
Min gränslöshet ska inte drabba någon annan än mig själv.

Det här är dominanten. Så här satt han i tio minuter häromdagen.
Ser minst sagt ansträngande ut.

10 kommentarer:

  1. Jag sover fortfarande på verandan så jag förstår din katt helt och fullt. Kramar

    SvaraRadera
  2. Och min katt gör som din. Och jag som du.

    :)

    SvaraRadera
  3. Så söt han är!
    Mr Tintin, katten i detta huset envisas också fortfarande med att sova ute på altanen varje natt på sin filt där;) Kommer troligvis att ligga där tills första snön faller...;)

    Kramis!
    Adela

    SvaraRadera
  4. Vilken söt pussmun - ser ut som om han druckit vispgrädde:-)/Ebba

    SvaraRadera
  5. Å vilke fining! Jag hade en som såg ut ungefär så (förutsatt att han är grå och vit) men jag var tyvärr allergisk...Men å så goa minnen bilden väcker!

    SvaraRadera
  6. Vilken stilig herre! Min käre katt dog för ett par veckor sedan. Han blev plötsligt väldigt sjuk och fick avlivas. Och jag saknar honom vansinnigt mycket. Till och med katthåren och att irritera mig över grus på golvet. Men han gjorde som din katt njöööööt av balkonglivet!

    SvaraRadera
  7. Faith: Åh nej, vad tråkigt.
    Var han gammal?

    SvaraRadera
  8. Awww.. jag har haft en kisse som har sett EXAKT likadan ut, Tusse heter han.

    SvaraRadera
  9. Annika o Suzan; visst är de fina med den teckningen.

    SvaraRadera
  10. Tack Åsa.Nej han var bara sju år och fick en hjärnblödning. Det var väldigt dramatiskt och oväntat. Hur en katt kan lämna sådant tomrum är närmast obeskrivligt. Jag saknar honom verkligen trots att han inte gjorde så mycket väsen av sig.
    Han var en stackars skrämd katt när han kom till mig för cirka fem år sedan från Stockholms katthem. Han hade svårt att lita på människor men med tiden blev han väldigt tillgiven mot mig. Främlingar var han skeptisk mot.Ja hur som helst så är han saknad.

    SvaraRadera