som mormor gjorde till honom när han var liten.
Jag tror att hon hade blivit väldigt stolt om hon hade vetat att han skulle berätta det för Patrik Sjöberg i tv.
När jag träffade henne på sjukhuset tre dagar innan hon dog sa hon i ena stunden sa hon att hon ville dö, i nästa "men man vill ju ändå leva." Helt klara stunder blandades med lite vims.
Hon frågade mig vilken sjukdom hon hade, "sån´t är roligt att veta", och såg både lite förtjust och skrämd ut när jag sa att hon hade dubbelsidig lunginflammation.
"Det springer så mycket fruar ut och in här", viskade hon i mitt öra när ännu en sjuksköterska uppenbarade sig, och i nästa sekund tackade hon - glasklar - för att jag hade kommit ihåg att ta med den väckarklocka hon hade bett om dagen innan.
I slutet av september är det tio år sedan hon dog, nästan 89 år gammal.
För mig var hon mer än en mormor och jag saknar henne fortfarande.
Tack Christian.
Jag såg programmet. Marängsvissen såg god ut - väldigt god. Har ni samma mormor? Är ni syskon? Du har nog sagt det förr, men jag minns inte.
SvaraRaderaEller vänta. Kusiner?
SvaraRaderaJa, kusiner. Hans farmor, min mormor.
SvaraRaderaVad härligt att minnena av mormor lever kvar i ett recept. Smakar säkerligen barndom av den anrättningen.
SvaraRaderaDet är dessa små små ting som verkligen värmer hjärtat när man saknar.