Jag funderar inte ett dugg på om förlaget som har fått mitt manus läser det eller inte,

inte ett dugg.
Inte, inte, inte ett dugg.
Och jag har inte bråttom, inte alls. Inte en gnutta.
Jag slänger mig verkligen inte mellan gott självförtroende och fullständigt nedvärderande.
Inte på något sätt.
Jag är lugn, behaglig och tar verkligen dagen som den kommer.
Verkligen.