Mina favoritbyxor är vita, lastgamla,

och så vida att två åsor skulle kunna få plats i dem.
Någon motsvarande höstvariant äger jag inte, istället har jag idag tryckt in min kropp i ett par jeans.
De passar, men sitter åt.
I don´t like sitta åt.
Och sitta i soffa med sitta åt ska vi inte tala om.

Nu kom - tack och lov -  någon kroppsvänlig människa på det där med stretch och om ytterligare ett par veckor har jag nog som vanligt vant mig vid tyg som omsluter mina kroppsdelar, snarare än hänger löst och dinglar.
Så fort jag inte behöver umgås kommer de dock att ryka till förmån för mjukisbrallor med hål lite här och där.
Jag är övertygad om att det är just dessa som gör dem bekväma.