När jag väl hade lärt mig det blev det ett tick att ständigt handbokstavera det jag sa och när jag var extra på det så gjorde jag det simultant med den vänstra.
Vi hade inte så mycket att göra i Fjällbacka som ni förstår.
Anyway, enda gången jag träffade någon som jag kunde presentera mig för på det språket var för en engelsman och det sket sig direkt.
Å är inte deras bokstav och dessutom ser tecknen annorlunda på engelska.
Har ni ingenting att göra idag kan jag rekommendera träning på detta.
Det håller fingrarna igång mellan skrivpassen.
Jag minns det programmet! Vi övade i skolan på rasterna, ALLA kunde ju lite teckenspråk då :-)
SvaraRaderaJa, visst var det så:)?
SvaraRaderaJag blev ganska duktig på det - och lärde mig också lite hela ord efter det - för jag hade en döv tjej i skolan som jag var lite vän med.
SvaraRaderaMen sen släppte jag det - dumt - fast alfabetet kan jag rabbla än men jag kommer inte ihåg h tex utan de andra bokstäverna före.
Sanna
Bra att kunna om man vill kommunicera med svenska hörselskadade. Men att göra det som terapi? Nja, det vet jag väl ändå inte. Känns ungefär lika vettigt som att stoppa klubbor i en bag och dra runt på en golfbana...
SvaraRaderaJag köpte till och med korten som fanns till det programmet
SvaraRadera