handlar bland annat om gamla shower. Just den här kommer jag ihåg; en mamma som stod inför döden, och som med den vetskapen spelade in hundratals filmer med modersråd till sin då sexåriga dotter som hon skulle titta på under sin uppväxt.
Mamman ger på sina filmer råd om allt från vilket collage som är bra till hur hon ska sminka sig, vad hon ska tänka på i val av man och att hon inte ska gå till frissan när hon är på dåligt humör.
Idag är dottern vuxen och det är tydligt att sorgen har inte släppt. En gång i månaden tittar hon på filmer som hennes mamma har spelat in, oftare än så gör ont.
Jag hade gärna frågat henne om hon ser dem av skyldighet, men det frågar inte Oprah.
Kan du själv tänka dig att gå emot din döda mammas inspelade önskemål?
Vad skulle det få dig att känna?
Skuld? Skam?
När blir ditt liv ditt eget?
Oprah tycker att det är fantastiskt, jag tycker att det är förfärligt.
Om hon gör det av pliktkänsla och inte för att hon vill/tycker om det så är det hemskt.
SvaraRaderaOch i så fall var har hon fått känslan att det är hennes plikt att titta på det mamma gjort?
Mamman har ju gjort det här för sin skull och kanske i tron att hon gör det för flickans skull (måste vara hemskt att veta att man ska dö från ett barn innan det hunnit bli vuxen).
Om flickan känner glädje och uppmuntran när hon ser filmerna så är det ju något gott för henne.
Men jag tycker inte att det är fantastiskt - det är tragiskt.
oj vad långt det blev!
Sanna
HOn fick banden när mamman dog, hundratals, jag tror det blir plikt av sig själv...
SvaraRaderaDet hade varit trevligare om mamman hade spelat in berättelser om sig själv och sitt eget liv. Allt det där hon inte kommer kunna säga. Inga pekpinnar om vad döttern bör göra utan mer en bild av vem hon som mamma är/var. Det skulle nog stärka mer än alla goda råd!
SvaraRaderaJa, så tänker jag också.
SvaraRaderaDå håller jag med om att det är hemskt! För barn har inte samma möjlighet att göra ett val...sen är det nog lätt att bli fast...
SvaraRaderaSanna
Påminner lite om min roman, fast med den viktiga skillnaden att mamman som skriver dagbok när dottern är liten gör det för att minnas alla detaljer. Hon vet inte att hon kommer att dö i en trafikolycka 15 år senare, så det blir en helt annan ton...
SvaraRaderaSanna; precis.
SvaraRaderaJoanna; det blir ju en annan grej:)