Magknipet

kom precis när vi hade satt oss i biofåtöljerna och det vara bara att säga hejsan hoppsan till sonen och springa på toa.
Femton minuter senare var det dags igen ... och igen ... och igen.

Heron är bra, det finns många toaletter, dock få med väggar som går helt ned till golvet.
Jag gillar inte riktigt det.
Jag tänker att rätt som det är sticks det in ett huvud vid golvet och säger "jaha, här sitter du och har ont i magen."

Jag såg slutet, men fattade aldrig varför det gick som det gick.
När jag kom hem var det magonda borta.