Märta Tikkanen,

ur Århundradets kärlekssaga:

Du frågar mej
vem du är för mej
och det känns plötsligt
svårt
för mej att svara

Du var min längtan
efter ta och ge
ett enda stort svar på mitt behov
av att behövas
Du var den som jag ville
stå i bredd med
och ha förtroende för
den jag ville lita på
och aldrig svika
vad som än hände

Du var en utmaning så djärv
att den var oundviklig
du var en uppgift
som var alltför svår
och därför nödvändig
och du var den jag ville
att mina barn skulle likna

Du var alla möjligheter
och utvecklig och framtid
du var gemensam kamp
och det omöjliga hoppet
om förändring

Du var bottenlös
och jag var bottenlös
och vi skulle drunkna tillsammans

Men nånstans under åren
har nånting hänt
Idag är du den
som jag bor med