Det händer inte ofta nuförtiden, och en natt är okej.
Jag minns hur det var när snurrande tankar höll mig vaken, alternativt väckte mig, och det var naturligtvis förfärligt.
I mina grupper på kliniken är det många som har det just så; ett par timmars sömn. Varje natt.
Det i sig är knäckande.
Lägg på knasiga matvanor och en närstående som ljuger, bedrar och försvinner, så är kollapsen nära.
Tack och lov är det övergående.
Tack och lov mår de flesta bättre och bättre oavsett om deras närstående tänker göra något åt sin egen problematik eller inte.
När anhöriga till missbrukare kommer till kliniken ligger deras fokus oftast på att få missbrukaren att sluta. Över tid brukar det ändras till att de själva vill må bra.
Det är då förändringen kommer.
Det gör den för alla. Till sist.
Tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar