I programmet hämtar ambulansen en flicka som har fått en spricka i benet.
När min unge bröt foten för snart fyra år sedan fick han gå hem.
Hade jag förstått hur illa han hade trampat hade jag självklart hämtat honom, men det enda han sa när han ringde från tunnelbanan - dit han hade gått - var att han hade gjort illa sig i foten.
När han kom hem kunde han inte stödja på den, och när den inte fungerade nästa morgon heller körde jag honom i vår kontorsstol till bilen och med den till Astrid Lindgren.
Ambulans skulle inte ens ha föresvävat mig, inte ens om en benpipa stod ut.
Jag kanske skulle tänka om där?
(Här skulle ni få en bild från gipsningen men den är puts väck.)
Jag håller med dig, att ringa ambulansen sitter långt inne. När vi krockat med bilen tvekade jag att ringa eftersom vi alla levde...
SvaraRaderaJag såg inte SOS.
SvaraRaderaAmbulans ska man nog kontakta lite oftare men efter alla händelser med SOS-alarm verkar det vara lika bra att agera själv.
Om en benpipa stod ut skulle jag nog ringa ambulansen ...
SvaraRaderaShamrock; men du gjorde det till sist?
SvaraRaderaGafflan; eller hur?
Nilla; verkligen?
Du låter lite som jag : ) Min ene son fick gå med bruten fot och den andra med bruten handled. "En liten stukning är väl inget att gnälla över!" Skämdes lika mycket båda gångerna jag åkte in med dem för gipsning. (Jag är sjuksköterska)
SvaraRadera