Sonjas testamente började med att jag såg två tanter - bästa vänner - framför mig.
I London, bland alla ställen.
Då såg jag dem som äldre än de sedan blev, alltså mer som 70 än mina kvinnors 50 -55.
De blev också tre vänner istället för två (det är ju ingen hemlighet att jag tar väninna nummer fyra av daga redan i bokens första mening.)
När jag väl skrev första kapitlet hade jag inte en aning om åt vilket håll jag skulle gå, det var först när jag klippte in en karaktär från ett dissat manus som jag fick en av huvudkaraktärerna klar för mig. Efter det rann det bara på, sida efter sida, utan att jag överhuvudtaget behövde fundera. Hur den boken skulle skrivas var fullkomligt självklart varje gång jag öppnade dokumentet,
I manus två såg jag också en scen; en man som tittar ut genom ett hotellfönster medan han knyter en slips.
Utifrån det drog tvåan igång, för att förkastas tiotusen ord senare när magkänslan sa blankt nej .
Börja om från början.
Samma man. Nytt inledande händelseförlopp efter att ha frågat mig varför, varför och varför hundra gånger.
Varför är världens bästa fråga när man skriver.
Kan jag inte besvara den, är delete en bra knapp.
I manus två funderar jag. Hela tiden. Ser bilder. Hör dialoger.
På det sättet är det en annan process än med ettan.
Det jag har behållit - och som passar just mig - är att inte gå bakåt och läsa det jag redan har skrivit.
Redigerar och faktakollar gör jag efteråt, på sin höjd googlar jag något under resans gång.
Jag använder inga andra dokument än min anteckningsbok och manuset.
Ingen synops.
Inga karaktärsbeskrivningar.
Exakt fyra sidor - utan marginaler - per kapitel (sisådär 1500 ord. Färre när jag ägnar mig åt favoriten dialog.)
Processen i sig är planerad från dag ett, så till vida att jag vet när jag vill vara i mål och vad det betyder i antal skrivdagar och ord per dag (tycker att ord är betydligt vettigare att räkna än tecken.)
I love deadlines.
Ungefär så.
I morgon kör jag igen.
Jag laddar från och med nu mot ett kakel.
Vad roligt att höra hur du jobbar! Och hur du tänker kring skrivandet. Varför-frågan är bra...
SvaraRaderaNu. Vill. Jag. Skriva!!!
SvaraRaderaShit vilken skrivarlust jag fick nu! Men jag ska inte gå in på den vägen riktigt ännu, jag ska klara av att orka jobba först. Suck.
Men en sak som jag funderar en del på (fundera på manuset tar inte någon kraft!) är om jag inte ska blanda in fler karaktärer. Just nu handlar det bara om huvudrollsinnehavaren och bara henne... Kan bli rätt trist i längden tror jag.
Och efter att ha läst ditt inlägg här börjar jag fundera ännu mer.
Undrar om jag skulle ta och skriva klart en uppgift som jag har? Men inte ikväll, orkar helt enkelt inte, hur gärna jag än vill.
Har du slutet klart i början eller får det bli som det blir?
SvaraRaderaSusanne; varför är bäst.
SvaraRaderaAgneta; mig passar det att ha flera, det är nog en smaksak.
Shamrock; inte från början men relativt snart. Jag måste ha ett håll att gå åt.
Kul att höra om din process! Jag har ju inte skrivit någon bok ännu, men känner igen mig i att det blir bäst när jag inte går tillbaka och läser allt för mycket.
SvaraRaderaVarför är den bästa frågan i världen! Jag brukar banka den i huvudet i mina studenter när vi går igenom kvalitativa forskningsmetoder, intervjuer och sånt. Varför säger det så? Varför är det viktigt? Varför tycker jag det är viktigt? Varför?
Roligt att du bjuder på din process:-)
SvaraRaderaVad jag förstår så skriver du kronologist, alltså från början till slut (med invinklingar förstås fram o tillbaka i tiden) - så har jag skrivit mitt senaste manus oxå.
Men jag är "fru kontrollant" - alltså går jag tillbaka hela tiden i texten vartefter jag skriver - det jag tjänar in på karusellerna ... har jag igen på slutet intalar jag mig.
Tack för att du bjussar på dig:-)
Skrivaom; ja, varför svarar på det mesta:)
SvaraRaderaEbba; japp, från början till slut. Tack för att du läser och kommenterar:)
Jätteroligt att få ta del av din process. Önskar dig lycka till med Sonjaboken :)
SvaraRaderaSpännande att läsa om ditt sätt att skriva. Jag är mitt uppe i min första roman och jag är tacksam för att ni mer erfarna delar med er av era skrivtips.
SvaraRadera/ Maria
Maria; varmt välkommen hit. Ta till dig det som passar dig och strunta i resten. Vi har alla olika vägar, tack och lov:)
SvaraRaderaOch lycka till glömde jag säga.