sa ynglingen när han kom hem från jobbet, totalt omedveten om mitt slit med redigeringen av de sista sidorna.
Jag sliter bäst i morgonrock, eller förresten, morgonrock sliter minst på min rumpa.
Utöver det vanliga petandet skrev jag ett nytt slut.
Vill man ge sin redaktör ett anfall är det en bra grej.
För att ge mig ett anfall gör man rätt i att inte ge mig mat och jag tror att jag ska gå till tvättstugan medan aggressionen ligger och pyr.
Herregud, jag blir nästan rädd för mig själv när jag är så här hungrig.
Jag har kört mysrock hela dagen med undantag för de 30 min jag var ute på promenad ;-) Hur kan man glömma bort att äta??
SvaraRaderaMan kan glömma det om man är jätteupptagen av något, men det är helt obegåvat.
SvaraRaderaDet är väl sååå skönt att unna sig att tumla runt i morgonrock;) Å du jobbar ju samtidigt!
SvaraRaderaKramar
Adela
Hurrudu, Adéla, i den här bloggen använder man inte ordet unna, det är förbjudet. Det är mitt värstaord:)
SvaraRaderaFör övrigt håller jag med om härligheten med morgonrock.
Jag hörde faktiskt ett par män här om dagen som sa "ja ibland får man faktistk unna sig...." Det var något vardagligt sammanhang...men kommer inte riktigt ihåg om det var på jobbet, biblan, affären eller på fiket.
SvaraRaderaÖnskar en fin start på veckan
Sanna