Om man betänker att jag bara för en vecka sedan

inte lämnade sängen förrän om tre timmar,  måste jag säga att den här övergången till ett normal liv ändå går smidigt.
Visst är jag som en zombie - och när jag har redigerat klart för dagen värre än så - men det funkar.

Den enda som inte har förstått nyordningen är katten.
Vid sextiden kom hans tomma vattenskål farande över golvet (att dänga iväg den är hans signal på att den är tom) men efter att ha  fått den påfylld av sin matte som gick i sömnen, la han sig ned och somnade om.
Högljutt. Han snarkar värre än morfar gjorde.

Tja, det var väl det.
En morgonrapport från förorten.