söndag 22 januari 2012

Upp: Tvillingarna som pratar

roar mig fortfarande, trots att Comhem har köpt dem till sin reklamfilm.
Har ni sett hur de rätar på ryggen och tar i med armarna när de ska säga något viktigt?

Ned:
Livet i redigeringsträsket känns för tillfället motigt.
Jag känner mig urusel och kan inte formulera den enklaste mening.
Blä.

12 kommentarer:

  1. Ja, de är för söta:-)

    Tror du får ge efter och göra något annat - en liten stund iallafall så att synapserna kan göra nya kopplingar igen.

    Du kommer igen - det vet du väl? Jag tror det iallafall. Heja Åsa!

    SvaraRadera
  2. Gillar dom också :-)
    Redigerar du allt på en gång?
    Jag tar kapitel för kapitel när de är klara!?

    SvaraRadera
  3. Jag redigerar allt, kapitel för kapitel, på boken som släpps i april.
    Deadline i mitten av februari så här går det undan just nu:)

    SvaraRadera
  4. Ebba; jag måste komma igen ... i morgon!:)

    SvaraRadera
  5. Du behöver vila och ladda batterierna bara. Det måste väl vara tillåtet? Jag gillar också kidsen!

    SvaraRadera
  6. En dags vila så går det säkert mycket snabbare sedan...
    Sanna

    SvaraRadera
  7. Djup koncentration kan ha en något urholkande effekt på de små grå.
    Var rädd om dig, ät ordentligt och se till att du får frisk luft.:)

    SvaraRadera
  8. Tack hurrni!

    Boll; det kanske är vad jag skulle behöva. Ska vi mailas?

    SvaraRadera
  9. Klart du kan! Snart är du lysande igen :)

    SvaraRadera
  10. Regigerandet är ett gissel... Hur kan texten vara så fantastisk en dag och dagen efter suga så hårt?

    SvaraRadera