Tyvärr har John Gray (Skavlan i fredags) en poäng

när han säger att vi - män och kvinnor - har svårt att förstå varandra. Det är också min erfarenhet, och det blir extra tydligt i kris och katastrof.
Så länge räkmackan är fylld med majonnäs glider den fint, men när när det börjar gnissla står vi i varsitt utsiktstorn och ser helt olika saker.
Jag har professionellt träffat många män, och övervägande delen resonerar på samma sätt.
Jag har professionellt träffat många kvinnor, och övervägande delen resonerar på samma sätt.
Vi har liksom ingen gångbro mellan tornen att mötas på.

Jag tror naturligtvis inte att det är ett dugg biologiskt, där är jag helt oense med John Gray, däremot är det så det ofta ser ut idag.
I morgon hoppas jag att det är annorlunda.
Den generationen har förhoppningsvis förstått att tankeläsning bara funkar i böcker och att om man behöver något av sin partner måste våga uttrycka det.
Det är också en bra idé att göra det vänligt.

Ilska skapar murar, inte öppningar.