tisdag 27 mars 2012

Det enda problemet med att bo ovanför

ett dagis är att jag hör när barnen är ledsna.
Det har jag fortfarande svårt för.
Vuxnas ledsenhet har jag inte längre något behov av att lyfta bort.

Det är många gånger en hårfin skillnad mellan empati och medberoende.
Numera håller jag ordning på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar