Paus och jag tittar på en film - på Nyheterna - från Globen igår,

och på plattformen sonen stod på, strax nedanför den som brakade, dansas det medan vakter cirkulerar runt hålet strax ovanför.
Trots att de bara var några meter från olyckan så uppfattade aldrig sonen och hans vänner vad som hade hänt, mer än att de såg vakterna och förstod att folk hade flyttats.
Det ser nästan "ovärdigt" ut, om ni förstår vad jag menar, men först när de själva blev evakuerade och uppflyttade på läktaren bakom såg de hålet och fick en aning om att det hade hänt en olycka. Fram till han kom hem hävdade han att ingen hade fallit ned.

Jag är fortfarande lite tagen av det där och idag var han det också när han insåg att de fem minuterna som de blev sena påverkade om de skulle stå på på den övre - eller undre plattformen.

Nu ska jag återgå till manuset.
Katten ligger i solen på balkongen.
Den börjar kanske bli dags att lägga handdukar på alla stolar. Det är inte en hårfri katt jag har.