söndag 4 mars 2012

Vi pratade om barnfilmer vi gillade,

och från sonens rum dånade musiken från Hercules, som var en av hans favoriter. Den VHS:en slets ut.
Sorgligast var Björnbröder. Övergivenhet är inte den här familjens grej.

Första biofilmen var en halvtimme lång; Alfons. Vi såg hela. Han var tre och kommer inte ihåg den.
Första biofilmen, långa, var tecknade Pippi som kom 1997. Efter halva tyckte han att vi kunde gå hem, vilket vi också gjorde. Han kommer inte ihåg den heller.
Favoritscenen var ur Lady & Lufsen: En bäver som ramlar. Han skrattade åt den scenen så att tårarna rann. Jag, mamma och mormor skrattade med honom så att våra tårar också rann. Han har ett svagt minne ...

Sedan kom ju massor, vissa såg vi på bio andra på VHS/Dvd:  Lejonkungen, Lilo & Stich, Nemo, Djungelboken, Toy story och inte minst Ice Age.

Just nu ser vi på Så ska det låta.
Notera vi.
Sådant kan lite filmsnack utmynna i.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar