kommer på er med att flabba högt för er själva?
Hö, hö, hö hörs det kanske lite för ofta från mitt hörn av soffan och jag tror inte att det är riktigt nyttigt att kunna ha så roligt alldeles för sig själv. Jag har en känsla att det är ett förstadie till galenskap.
Jag ska ta tag i det där med min ensamhet när vi reser på torsdag.
Då minsann ska jag le inställsamt, flirta diskret och prata med min allra bästa brittiska accent eftersom amerikaner är så förtjusta i det.
Hö, hö, hö.
4 kommentarer:
Det kan hända att jag skrattar högt för mig själv när jag är ute bland folk till och med, inte bara hemma.
Jag tycker nog att det tyder på att man har humor, Åsa!
Ja, så kanske det är. Eller att man är extremt lättroad:)
Galenskap? Åh nej, det är en konst, en stor konst, att kunna roa sig själv. Jag skrattar högt för mig själv och bland okända varje dag. Kissorna har vant sig, det är huvudsaken.
Vi är tydligen flera som kan samlas på ett "galenhus" och sitta och skratta i var sitt hörn var för sig - men tillsammans - om det nu visar sig vara en galenskap :)
Sanna
Skicka en kommentar