Så många böcker, så lite tid.

Just nu läser jag i alla fall Manne Fagerlinds "Berg har inga rötter."
En historia berättad inifrån, skulle man kunna säga. Ljuvligt språk.
Jag läser den långsamt, i motsats till hur jag annars sveper med ögonen över boksidorna.

Manne hänger dessutom på bussbakar.
Det är supercoolt.