onsdag 4 juli 2012

Vattkoppor.

Det kan man ju tro är helt oaktuellt vid snart arton års ålder, och det är det också ... och har varit i hela ungens liv.
Det är inte bra.
Jag hade en arbetskamrat som fick det som vuxen och han blev supersjuk.

I morgon tar jag med mig min 189 cm långe yngling  till vårdcentralen.
Det är dags för ännu en vaccination.
Först i augusti fyller han år och får bestämma själv.

5 kommentarer:

  1. Bra där!
    Själv fick jag vattkoppor som vuxen och blev inte ett dugg sjuk - det blev däremot mina systrar som fortfarande svär över att jag vidarebefordrade smittan till dem.. :)

    SvaraRadera
  2. Hur sjutton har han burit sig åt för att hålla sig undan vattkoppor som barn? Jag tror att jag var sex månader när jag fick det. På mellanstadiet kom det åter - som bältros :(

    SvaraRadera
  3. Jag var 26 år när jag fick vattkoppor och trodde allvarligt att jag var på väg att dö. Smärtan i huvudet var värre än att föda barn, ja nästan i alla fall :).

    SvaraRadera
  4. Se där, jag visste att det var bra med vaccination. Jag vet inte hur han har lyckats undgå det, dagisbarn som han är.

    SvaraRadera
  5. Jag hade det som barn, men då bara ett par koppor. Inte tillräckligt för att göra mig immun mot eländet tydligen för vid 30 års ålder slog det till som om det varit en tickande bomb som briserade. Över 500 stycken blev det. Kliar bara jag tänker på det och när barnen fick det för något år sedan hade jag ångest. Hade nämligen väldigt långtgående planer för vaccination för dem, något som starkt rekommenderas.

    SvaraRadera