vaknade jag av att han inte hade kommit hem än. Det var den tiden han kom hem dagen före så jag tänkte att han nog kommer samma tid.
Det gjorde han inte och till sist klev jag ur sängen och satte mig i soffan. Slog på datorn. Kollade nyheter och om det hade hänt något hemskt i Stockholms innerstad.
Höll mig från att ringa men tog ett beslut om att skicka ett sms om han inte var hemma klockan fyra.
Fem i, kom han. Hade haft jättekul.
Och jag tänker att jag nog vänjer mig.
Det där är inget jag längtar efter.... fy vad jobbigt att undra och inte veta.
SvaraRaderaMen det är nog bara att vänja sig.
Ja.
SvaraRaderaHm, man vänjer sig aldrig vill jag nog påstå :-(
SvaraRaderaMen jag försöker varenda gång, men det går inget vidare.
Men det sägs ju att vi ärver våra gråa hår från våra barn...