Jag väntade med den eftersom jag inte visste vad jag skulle svara. Det vet jag inte nu heller egentligen, eftersom jag inte vet om jag just får inspiration.
Möjligtvis är slutresultatet min inspiration. I alla fall är det vad som driver mig.
Jag läser ju bara i nödfall igenom det jag hittills har skrivit, för att kunna överraska mig själv när manuset är klart. Då har jag redan glömt alla detaljer och kommer bara ihåg the big picture, vilket gör genomläsningen mycket speciell.
Det är egentligen mitt enda mål. Att skriva klart så att jag får läsa igenom. Så har de varit med mina tre första och så känner jag nu också, en fjärdedel in i den fjärde boken.
Jag skriver inte för att underhålla någon annan än mig. Just nu.
I redigeringen blir det annorlunda. Då har jag någon annan som läser(förhoppningsvis en redaktör) som har en blick som eventuellt kan sammanfalla med läsarnas syn på manuset och först då är det för min del dags att tänka på - och försöka förstå - dem som förhoppningsvis ska läsa det jag har skrivit.
"Naturen", "havet" och "möten med människor" ... Nä, verkligen inte.
Jag håller med, har aldrig haft någon inspiration, till något av det jag skriver. Det bara finns där, snurrar runt i skallen när man gör annat, sen är det bara att ta sig tid och få ner det på "papper".
SvaraRaderaBra att du skriver ned det då!
RaderaHaha, vilken härligt brutal uppriktighet! :) jag håller helt med. Jag skriver berättelser jag själv skulle vilja läsa. Och om de inte är roliga ATT skriva vill jag inte skriva dem. :)
SvaraRaderaHaha, jag vet inte om den är brutal, den är vad den är.
RaderaKan det vara så att kreativitet och inspiration föder varandra? Det tror jag. När man väl är igång och skriver så ploppar idéerna upp längs med vägen.
SvaraRaderaJag fick sms från kära svärmor igår. Hon hade läst färdigt Sonjas sista vilja och tyckte att den var honungssöt tokrolig. Hon uppskattade den väldigt mycket efter att ha lagt ifrån sig två andra böcker vilket nästan aldrig händer henne. Hon är så härligt rolig min svärmor. Förra veckan sms:ade hon mig och frågade vad författaren heter till Sonjas... Förvånat svarade jag henne att det var väl bara att läsa på boken (eftersom jag hade lånat ut den till henne). Detta hade hon tydligen glömt bort och var på väg att beställa den på biblioteket. Först efter flera förvirrade sms redde vi ut saken med ett muntligt samtal. Nåja, din och Sonjas fan-skara växer :). Lycka till nu med andra boken!!!
Vad roligt att höra, Carola. Hälsa svärmor från mig och tacka.
RaderaDet är så roligt att höra och läsa hur du gör. Inspiration eller vad det nu än är som gör att vi skriver, är så mystiskt. Det driver oss framåt.
SvaraRaderaOch det är roligt att höra hur du gör, tack för att du ville dela med dig av det. Tips och sådant tar jag tacksamt emot.
Ha en bra och kreativ helg...med din FJÄRDE bok - hur inspirerande är inte det!
Tack detsamma och tack för dina frågor!
RaderaDet kanske är därför texten blir bra, för att du inte tänker på att det ska sälja i första hand utan för att du skriver för dig själv? Tror vi glömmer det ibland och för mycket fokuserar på det som vi tror att "förlagen vill ha". Tack för bra tips!
SvaraRadera