Det kändes som det var längesedan,

alltså fick jag läsa igenom det jag har skrivit.
När jag är inne i manuset gör jag ju aldrig det, men nu har jag varit borta från det alltför länge och då är det nödvändigt.

Trots knasigheten i berättelsen så gillar jag den.
Det knepiga med aningens knasiga berättelser - vilket ju de om Sonja också är - är att få knaset att bli om inte trovärdigt, så nästan. I alla fall under tiden man läser boken. Det gäller att jobba med karaktärerna, så att de är och beter sig som om knaset vore alldeles naturligt.

Jag tror det kan bli bra.
Igår kväll var jag smetig och djupt tacksam över att jag i alla fall har fått publicera tre.
Idag har jag nytt hopp om en fyra.

Hurra!