Jag saknar

att sitta på sonens rum, äta middag på en bricka i knäet och se en tv-serie tillsammans som vi gjorde under några veckor i somras. Det var speciellt.
När han var yngre satte vi på oss pyjamasar, kröp ned i min säng, och så tittade vi på "Fame Factory".
Jag kan sakna det.
Den där närheten jag fick tillbaka i somras, med brickmiddagen framför "Suits".
Att skratta eller le i samförstånd är ett utmärkt familjesmörjmedel om ni frågar mig.