Jag har åkt tunnelbana.

Det gjorde en hel förskolegrupp i gröna västar också.

Ni vet när man får en känsla av att något inte kommer att gå vägen, den fick jag när jag såg hur de alldeles för många små i förhållande till vuxna spreds ut i vagnen. "Jag tänker ha koll", sa jag till en dam och så log vi i samförstånd.

När tunnelbanan stannade vid  Gullmarsplan fick de av alla ungar utom en, en liten plutt på kanske två och ett halvt och som inte syntes i den stora stolen han satt. Men jag hade koll. Som sagt.
Med två gigantiska Hellbergkliv var jag framme hos pojken, lyfte upp honom och slängde mig mellan dörrarna. "Ni glömde en", ropade jag, och lämnade över honom till en manlig fröken som sa "Oj, då, tack."

"Bra att du hade koll", sa damen.
"Ja, det var bra", sa jag.

Nu ska jag maila till förskolan.