pratar idag om ensamhet.
Och när jag tänker efter så vore mitt skrivliv förfärligt utan Pernilla, Simona och Susanne
När något nytt händer i mitt liv så berättar jag alltid för dem först.
Även tråkigheter.
För det är ensamt. Och ett stort ansvar. Och förfärligt självförtroendesänkande. Bara i sekunder totalt hybrisframkallande.
Skrivare bör ha skrivvänner.
Det blir bäst då.
3 kommentarer:
Så är det. Tillhör ett skrivargäng som träffas regelbundet och det är guld värt.
Åååh. Dito på allt!
Jag tror faktiskt att just den biten skulle passa mig. trivs bra ensam. även i långa perioder. då blir sällskap dessutom så mycket roligare.
Skicka en kommentar