Idag tänkte jag göra dubbel sats med bröd och hade jag redan från början använt två bunkar hade jag säkert inte skrikit högt, spillt deg på golvet eller glömt om jag hade teskedat i bikarbonaten eller inte, samtidigt som sonen kom hem vrålhungrig och var sugen på att prata.
PRATA, när jag står upp till armbågarna i deg och bikarbonat?
MAT, när jag försöker röra ihop den enorma degen i den stora tunga glasskålen som rymmer ungefär två ogräddade limpor?
Jag behöver kanske inte säga att han backade ut ur köket när han såg vilket humör jag var på.
Så fort det blivande brödet åkt i ugnen var jag mitt vanliga sunshine och gjorde pannbiffar som skulle få Mannerström att dåna, lyssnade på det min unge ville säga och sjöng en truddelutt.
En julsång.
Jag har trots att julstjärnan kvar i fönstret.
Jag vill också vara huslig:)
SvaraRaderaSka börja med att ta bort julen jag med.
Sjung lite så går det lättare.
RaderaJösses. Låter som att du behöver börja skriva snart...
SvaraRaderaJag vet. Jag vet.
RaderaBröd, mmm. Det ska jag nog baka i helgen. Har du ett bra recept, på de där till exempel?
SvaraRaderaKolla gårdagens inlägg!
RaderaJag är verkligen imponerad av ditt bak och jag har full förståelse för ditt humör för jag kommer aldrig överens med degar. Sånt där överlämnar jag gärna till min man :).
SvaraRaderaDen här är bra för den behöver inte jäsa.
RaderaSå gott det ser ut och vilken energi du har!
SvaraRaderaÅh, mer bröd! Måste se om jag kan få dottern att baka sådana.
SvaraRadera