Jag längtar efter en natts sammanhängande sömn.

Kommer inte ihåg när jag hade det senast. Julafton kanske?

Det är lite som att vara tillbaka i bebistiden, men den skillnaden att mammahormonerna inte längre hjälper till att hålla huvudet uppe.

Mitt strålande humör är dock en stor fördel. Än så länge har inte det drabbats utan jag kvittrar näst intill fånighet så fort jag vaknar. Men med trött huvud då. 

Ja, ni fattar.

Idag finns det ingen möjlighet till lathet, tvärtom. Frisk luft och skridskoåkning står på schemat. Och jag har för mig att jag också lovade ett parti Monopol. 

Det var min unges favoritspel när han var i samma ålder som A. Vi spelade det timme efter timme.

Nu är det så länge sedan att jag kan ha glömt att Norrmalmstorg är dyrast att köpa.

Det är fredag och i Stockholm är det än så länge fint väder.

Visst bådar det gott?