Tre utmärkta frågor

från Ebba som också behöver hjälp med drömtydning:

1. Visste du, innan du skrev "Casanova" att du kunde skriva? (vilket du uppenbart kan:))

Jag kan prata obehindrat och utan manus från en scen i två timmar (dessutom mer än gärna), så en viss uttrycksförmåga var jag trygg med att jag hade. Sedan visste jag inte om jag skulle klara att skriva en hel bok, det är ju en annan sak, men det gick oerhört lätt när jag väl satte igång.

Där jag har upplevt mig som en virrpanna i mycket annat så är jag extremt disciplinerad när det kommer till mitt skrivarbete. 

2. Jag antar att ditt val av genre var medvetet - hur kom du fram till den? 

Jag har ju hittat på en egen bokgenre (det är faktiskt min och inte förlagets idé), romantisk komedi, och att det skulle bli just det visste jag inte förrän Sonja dök upp.

Däremot visste jag att jag vill lämna det tyngre bakom mig - och gjorde två seriösa försök att skriva annat bara något år efter Casanovas Kvinna - men jag återkom hela tiden till mörkret. Jag var helt enkelt inte redo för den nya och fluffiga förrän jag skrev första Sonjaboken.
Då hittade jag rätt ton direkt.
Egentligen är jag ju en rätt kul typ. Typ.

Susannes karaktär är från ett av de två manus jag skrotade. När vi möter henne första gången sitter hon i en buss på väg till Arlanda, och hela det kapitlet klippte jag ut och petade in i Sonjas sista vilja. Hon var helt enkelt en för bra karaktär för att skrota.
Det blir också mitt skrivtips: även om ni lägger ned historier så glöm inte era karaktärer. De kan göra sig betydligt bättre i en annan omgivning.

3. Hur fick du idén till Sonjaböckerna? 

Jag vet faktiskt inte. Först och främst hade jag bestämt mig för att skriva, det var det viktigaste. Jag ville också skriva om kvinnor i min egen ålder. 
Hur själva idén kom vet jag inte men jag såg en bild framför mig av två kvinnorsom följde i en död kvinnas fotspår. I London. De skulle ta reda på allt om henne, eftersom de förstått att hon burit på många hemligheter.
Av de två blev det tre kvinnor, och av att få reda på hemligheter blev det ett testamente.

Första sidan i boken har aldrig ändrats, trots flera redigeringsrundor. Någon liten språklig detalj, men inte mer än så.
Jag tycker själv att den är jättebra och med den på pränt var det lätt att berätta resten av historien (som kom efter hand.)

Tack Ebba!!